Fråga - Diarre och kramper i magen

Fråga:

Jag är 57 årig kvinna och alltid har haft problem med diarreer och kramper i magen. För 22 år sedan blev jag utredd på Gastromedicinen i Malmö och fick då reda på att jag hade överproduktion av gallsalter och började ta mediciner för det, Questran, Ezomeprazol, B12 och Folsyra och Dimor vid behov. Magen har varit hanterbar i många år med perioder som varit sämre. Men dessa perioder har blivit längre och längre.. Jag gjorde en ny utredning för ett år sedan på vårdcentralen och då fick jag reda på att sjukdomen egentligen heter Gall malabsorption. Jag fick besked att jag skulle fortsätta som innan. I början på maj i år blev jag mycket sämre med anfall av smärta, kräktes galla och vattendiarreer trots att jag tog medicin. Och sen allra första anfallet har jag en konstant besk gallasmak längst fram i munnen och ibland fram på läpparna. Jag sökte då läkare på vårdcentralen och har tagit massor av prover, gjort CT-buk, gastroskopi, ultraljud på galla, lever och bukspottkörtel. Allt detta var bra som tur är och jag fick besked att höja min medicin som legat ganska lågt.  Jag tar nu dagligen 3 Qustran, 1 Esomeprazol, 4 Dimor/Loperamid, 6-8 Dimetikon. Jag har blivit lite bättre och springer inte på toaletten så ofta med det händer fortfarande att jag har diarreer. Jag har inte kräkts på länge men mår ofta väldigt illa. Under denna perioden har jag också kommit fram till att jag blir sämre av socker. Den beska smaken i munnen blir värre av socker och ibland känns det som om jag får ''sockerdumping'' med illamående, svettningar och hjärtklappning. Allt detta har gjort att jag knappt vågar göra saker om jag inte är säker på att kunna ta mig hem när anfallen kommer. Min fråga är egentligen om Du har något annat råd att ge mig, någon annan medicin som skulle göra mig bättre, eller om du tror att jag lider av något helt annat??
Tacksam för svar

Svar:

Först lite kort om hur det här med gallomsättning fungerar:

Galla eller gallsalter krävs för att vi ska kunna ta upp fett från tarmen. Gallan produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och portioneras ut i tarmen i proportion till hur mycket fett vi äter. När sedan gallan har gjort sitt jobb och paketerat fettet så att det blir tillgängligt för upptag genom tarmslemhinnan så kommer normalt ca 95 % att återupptas i sista delen av tunntarmen och återgå till levern för återanvändning. Normalt rinner således endast en mycket liten del av gallan över till tjocktarmen där den fungerar laxerande. För mycket galla i tjocktarmen kan således leda till diarré. Orsaken till för mycket galla i tjocktarmen kan vara flera: Crohns sjukdom med inflammation i sista delen av tunntarmen kan vara en orsak, strålbehandling som skadat slemhinnan i tunntarmen kan vara en annan. Har patienten genomgått bortoperation av gallblåsan kan gallan flöda utan full kontroll vilket också kan ge ett överskott av galla i tjocktarmen. Ibland ses tillståndet vid diabetes men en vanligare orsak är sannolikt sekundärt till en typ av tarminflammation som kallas mikroskopisk kolit. (Kolon=tjocktarm, kolit=inflammation i tjocktarm.) Det rör sig således om inflammation i tjocktarmen där vi med mikroskopisk menar att förändringen oftast inte ses med ögat i slemhinnan utan först i vävnadsprover som undersöks med mikroskop. Den sjukdomen är vanligen lätt att behandla till besvärsfrihet.

Även mer ovanliga tillstånd som amyloidos kan ge gallsyrediarréer. I vissa fall förstår man inte vad som är orsaken. Nyare data har också visat att det även finns en faktor (FGF 19=fibroblast growth factor) i sista delen av tunntarmen som reglerar hur mycket gallsyror som kommer att återupptas. Ett fel i regleringen av FGF kan således också vara en orsak. Diagnosen ställer man genom att påvisa överskott av gallsyror i tjocktarmen. Detta kan man göra med ett test som kallas 75 SeHCAT-test där man tillför en syntetisk gallsyra som är radioaktivt märkt och vars öde i kroppen kan följas. Detta test behöver långtifrån alltid göras utan man brukar börja med ett blodprov där man mäter S-7-OH-Kolestenon som är förhöjt vid gallsaltsdiarré. Man gör även en kolo-ileoskopi (undersökning av kolon och sista delen av tunntarmen=ileum med ett böjligt, styrbart instrument) för att studera tarmslemhinnan och ta vävnadsprover för att bekräfta eller utesluta diagnoser enligt ovan. En enkel metod är också att ge ett läkemedel som Questran eller Lestid som har förmågan att binda gallsalter till sig så att de inte retar tjocktarmens slemhinna till diarré. Minskar då diarrén tydligt så talar det ju för att gallsalter är orsaken.

Vilken utredning som du genomgått framgår inte av ditt brev, men du kan säkert känna igen dig i åtminstone någon del av utredningen som bör ha utförts. Du beskriver ju att det var 22 år sedan utredningen genomfördes och du har fortfarande stora besvär. Det talar ju för att en mag-tarmspecialist bör titta igenom vad som gjorts, eventuellt komplettera utredningen och med stöd av utfallet hjälpa dig till en bättre tarmfunktion. Som du ser av det ovan sagda så kan gallsaltsdiarré i de flesta fall behandlas effektivt med enkla läkemedel och i många fall kan orsaken undanröjas som t.ex vid framgångsrik behandling av mikroskopisk kolit.

Hälsningar
Per Karlén