Fråga - Kan medicinerna ha något att göra med mina panikattacker?

Fråga

Hej Per, 

jag är en 37 årig kvinna som diagnosticerades med IBD, ulcerös kolit (inflammatoire rectite (franska) tror att det är proktit på svenska, ändtarmen hursomhelst) efter att koloskopi - och gastroskopi genomförts för nästan ett år sedan i april 2013. Jag har problem med förstoppning och blodig avföring och ibland magkramp vid kraftig förstoppning. Gastroskopin visade ( om jag förstod rätt) bara att magsyra gick uppåt istället för neråt och jag fick pantomed för det (har slutat ta det nu då mitt tidigare generella magont försvunnit).

Min doktor gav mig ett lokalt/rektalt mesalazinskum: "Claversal" 1 mg. Mina besvär med blodig avföring försvann och jag slutade ta den efter en månad. Dock kom mina besvär tillbaka efter ca 3 veckor. Jag sökte efter sommaren på nytt hjälp i början av september 2013 och fick då "Entocort" 3 mg kapslar utskrivet att ta 3 ggr/dag. Situationen blev snabbt värre med entocort och efter bara en vecka blev jag riktigt förstoppad med magkramper. Rektoskopi slutet september 2013 visade på kraftig inflammation. Jag gick då tillbaka till claversal på doktorns inrådan och det blev mycket bättre, men aldrig riktigt bra ( dvs. Blodet försvann de första 2 veckorna men kom sedan tillbaka. Egentligen skulle jag tydligen också ha fått någonting som kallas "Clipper"? samtidigt som jag tog claveral men min läkare glömde bort att skriva ut det så jag tog aldrig det. Scan (x-ray) visade bara på förstoppning, dock undersöktes inte mina njurar. Kalprotektin visade inte på hög inflammation. Att det blev bättre bekräftades med rektoskopi i november 2013 och läkaren ordinerade fortsatt claversal eller colitofalk (salofalk i Sverige tror jag) suppositorier (dessa suppoitorier fungerade inte alls, blev tvärtom värre) varje kväll i 2 veckor och sed an 2 veckor varannan kväll och sedan sluta med medicinering! då det antogs att jag skulle vara frisk då. Inflammationen blev dock långsamt fortsatt sämre och jag fick i december 2013 Colitofalk (salofalk) 500 mg kapslar (att svälja) 3 ggr/dag samtidigt som jag fortsatte med claversal varannan dag. Det blev inte bättre och jag slutade med det efter 2 veckor vid jul på doktorns inrådan.

Min inflammation blev mycket sämre nu i januari ( mer blod än någonsin förut) och nu i januari bytte jag läkare till en annan läkare/gastro enterolog och efter rektoskopi som bekräftade inflammation (som inte spridit sig) så tar jag nu colitofalk (salofalk) 4 g /60 g rektalsuspension varje kväll som ett sista försök innan jag går över till starkare mediciner. Jag har bara tagit den i några dagar men känner mig väldigt yr sedan jag började ta den. Doktorn sa att det är sällsynt. Om en månad har jag återbesök med rektoskopi. En eventuell annan viktig information är att jag sedan i julas fått panikattacker (stressrela terat förmodligen vilket började med att jag är väldigt flygrädd men som sedan urartade..) bara för att komplicera saker ytterligare.. mot detta tar jag en stor mängd megnesium varje dag. Jag tar även en påse movicol dagligen mot förstoppning förresten. 

Nu till mina frågor:

1) om min nuvarande tarmmedicin inte visar sig fungera. Vad föreslår du då för medicin? Vad är dina tankar kring detta och fortsatt behandling? 
2) om medicinen visar sig fungera - ska jag i fortsättningen ta uppehållsmediciner för att undvika att inflammationen kommer tillbaka eller inte ta något alls (vilket min förra doktor föreslog)? 
3) kan medicinerna mot tarminflammationen jag har tagit ha något att göra med mina panikattacker? När jag läser innehållsförteckningarna på de mediciner jag tagit så ser det inte ut som det men jag undrar om du hört någonting om det?

Jag vore väldigt tacksam för svar/ second opinion från dig som svensk d oktor då jag är stressad över att inflammationen inte går över! 

Stort tack på förhand, E 

Svar

Hej! 

Du har således sedan april 2013 inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) med utbredning proktit (ändtarmen). Du har använt olika 5-aminosalicylsyra (5-ASA) innehållande läkemedel med initialt ganska god effekt men med återgång till inflammatorisk aktivitet kliniskt ganska snart.

Vi vet således att sjukdomen i tarmen är benägen att återkomma så snart behandlingen upphör och att i nuläget försöka utan behandling är således lönlöst vilket du ju redan insett. 
Att du fick 5-ASA i form av rektalskum talar ju för att inte endast sista delen av ändtarmen var angripen utan även lite högre belägna delar av tarmen hade setts med aktiv inflammation. Annars hade man ju kunnat börja med 5-ASA i stolpillerform.

Utbredningsdiagnostiken är alltid viktig som underlag för vilken behandling som bör väljas och du har ju gjort koloskopi och vi kan då utgå från att resten av tjocktarmen var utan inflammation. Man försöker alltid vid koloskopi att också komma in i sista delen av tunntarmen vilket är särskilt viktigt för att konstatera eller utesluta inflammation där. Utbredningsutredning har också utförts med gastroskopi, dvs man har undersökt matstrupe, magsäck och början av tolvfingertarmen utan att där hitta hållpunkter för inflammmation. Men mellanliggande delar av tunntarmen tycks inte vara undersökta, vilket nog bör övervägas. Den utredningen gör man i de flesta fall med magnetisk resonanstomografi (MRT). Om tunntarmen skulle vara angripen måste behandlingen bli mer aggressiv.

Om vi nu utgår från att det endast är ändtarmen, eller kanske lite mer som har angripits så vet vi att du svarat riktigt bra på 5-ASA som lokalbehandling (direkt på den sjuka slemhinnan) men får snabba återfall så bör man försöka med en kombination av peroral (genom munnen) 5-ASA och lokalbehandling. Detta har man också gjort men här är det viktigt att man justerar dosen så att den blir optimal, dvs anpassad till dig och din sjukdomsyttring.

Den valda dosen 1,5 g mesalazin i tablettform är alltför liten. Vid aktiv inflammation går jag ibland upp till 6 g i kombination med lokalbehandlingen och minskar sedan ned till 4 g som underhållsbehandling. När inflammationen lagt sig (remission) kan det många gånger räcka med endast den perorala behandlingen som underhåll. För att knäcka en enveten inflammation kan man många gånger växla lokalbehandling mellan ett kortisoninnehållande klysma eller skum med 5-ASA preparat. Varannan kväll det ena och varannan kväll det andra. 
Om det nu skulle visa sig att det här inte räcker så får man gå till nästa steg i behandlingstrappan som är Azatioprin=Imurel=Imunoprin. Detta medel minskar produktionen av de vita blodkroppar som produceras på signalering från tarminflammationen och som transporteras till tarmens slemhinna och underhåller inflammationen. 
Azatioprin tolereras av 85 % av patienterna och ger i mycket hög grad önskad effekt (60-70 %). Medlet tar i genomsnitt 3 månader till full effekt och måste ställas in individuellt. Denna inställning kräver tät blodprovskontroll den första tiden men kan glesas ut till ca var tredje månad när optimal dos har nåtts. Med optimal dos menar jag en dos som ger full remission utan bieffekter och med välkontrollerade laboratorievärden.

Skulle inte heller detta ge fullständig återgång till tarm utan inflammation så finns det modernare mediciner som kallas ”biologisk” behandling. Ett flertal mediciner med alternativa sätt att manipulera den inflammatoriska processen är också under utveckling.

Det gäller att så snart som möjligt hitta fram till en för dig välfungerande underhållsbehandling. Det krävs en del tålamod i början men du kommer att hitta dit! 
Panikångetattackerna tror jag knappast har något att göra med medicineringen men däremot kan man fundera över om tarmsjukdomen kan ha samband med panikångesten. 

Hälsningar
Per Karlén