Fråga - Illamående, ledvärk mm

Fråga:

Jag har nyss fått diagnosen Crohns sjukdom. Det jag har haft problem med är dock inte det vanligaste symptomen, utan jag har haft illamående, ledvärk, trötthet och ont i magen. Jag har alltså inte alls haft problem med diarréer eller blod i avföringen. Visst, min avföring har ändrats sedan jag blev sjuk, lösare ibland hårdare ibland men ingen markant skillnad. Jag har haft diarréer vid 2 tillfällen det senaste 4 månaderna (då jag började må dåligt) och båda var efter att jag åt pasta, men det fann ingen glutenintolerans. Det jag undrar är då hur man kan ha Crohns trots att man inte har diarréer? Och är det vanligt att man är illamående?

Svar:

Crohns sjukdom är ju en inflammation som kan drabba slemhinnan alltifrån munnen till ändtarmen. Lokalisation ovan midjan är dock inte alls lika vanligt som nedom. Sjukdomen kan debutera utan synlig tarminflammation men den kommer då senare. Ledvärk drabbar upp till 20 % av patienterna och det är då viktigt att veta att den typen av inflammation inte bryter ned broskvävnaden som vid reumatism utan leden fungerar helt normalt när inflammationen lagt sig efter ofta några veckor.

Inflammationen i tarmens slemhinna kan sitta högt upp i tunntarmen och behöver då, om det rör sig om ett begränsat tarmparti , inte alls ge diarré men kan ändå ge buksmärtor. En av de saker som karakteriserar Crohninflammationen är att den kan drabba helt regionalt, det vill säga endast en liten del av  tarmen, kanske bara några cm, och ge förträngning av tarmen som kan ge smärta. Vad som mer är typiskt för Crohninflammation är att inte endast slemhinnan på tarmens insida är angripen utan hela tarmväggen. När inflammationen når tarmens utsida kan den avsätta fibrinkladd (=sårvävnad) som klibbar ihop med omgivningen och ger sammanväxningar. Detta kan i sin tur ge såväl smärtor som störning i tarmens rörelsemönster vilket också kan ge illamående.

Illamående vid sjukdom i tjocktarmen förekommer men är mer ovanligt medan man vid aktivitet i tunntarm ser illamående oftare.

Utredningen omfattar ju såväl kolo-ileoskopi (undersökning av hela tjocktarmen och sista delen av tunntarmen med en fingertjock, styrbar slang med en stark ljuskälla i spetsen) som undersökning av tunntarmen i sin helhet. Den senare undersökningen sker numer vanligen med magnetisk resonanstomografi (=MR=avbildning av tunntarmen i hela dess tjocklek och även intilliggande vävnad). Man använder magnetisk energi och således inga röntgenstrålar. Tunntarmen kan även undersökas med tunntarmskapsel, en liten kapsel med kamera som patienten sväljer och som tar mängder med bilder under färden. Dessa bilder behandlas sedan i en dator och en film blir resultatet där läkaren kan besiktiga tarmens insida.

I utredningen, åtminstone om man kan misstänka att övre delen av tarmen är drabbad, brukar också ingå gastroskopi (samma typ av slang som ovan för att titta i matstrupe, magsäck och tolvfingertarm).

Hälsningar
Per Karlén